Löpning Norasjön runt

Den sista kilometern på Åstadsloppet tänkte jag "Aldrig mer en halvmara!". Vad fort man glömmer. Två dagar efter loppet sprang jag en träningsrunda och kom in ett flow som jag aldrig upplevt. Jag sprang ganska fort i spåret och blev inte trött, kunde i stället öka farten. Otroligt!
Det är klart att jag anmälde mig till Norasjön runt. Loppet gick den 9 september. Fint väder, nästan lite för varmt. Det kändes bra, men visst var det tuffare än Åstadsloppet. Jag hade övat att springa loppet uppdelat på två löpningar, så att jag hade lite koll på alla backarna. Även denna gång blev det tufft vid ca 15 km. Fick fruktansvärt ont i en fotsula. Trodde jag skulle få bryta, men jag gick en stund och kunde slutföra loppet på en bättre tid än det lättare loppet i Örebro! 2.14. Skön känsla. Nästa år satsar jag på att komma under två timmar!

Löpning Åstadsloppet

Mina löprundor blev längre under sommaren 2006, jag sprang ofta 4-5 gånger i veckan. Jag har några år varit sugen på att springa en halvmara. Dessutom har jag en mycket god vän som springer mycket och som peppat mig att springa Norasjön runt, en ganska tuff halvmara. I juli kände jag mig ganska vältränad och anmälde mig därför till Åstadsloppet, en halvmara i Örebro. Loppet gick den 19 augusti. Bra träning för Norasjön runt, tänkte jag. Det är plattare i Örebro. Det längsta jag sprungit tidigare var 15 km. Det har inte varit några problem.


De första 15 km gick bra i Örebro också, men sista varvet runt Örebro centrum och ut till universitetet, var jobbiga. Vaderna var stumma, ändå fortsatte jag springa, fick många glada tillrop längs vägen. Det var också en oerhört kvav värme den dagen. Jag tog mig i mål!


Tiden var inte så lysande 2.19... Men målet var att jag skulle ta mig runt banan och det är jag stolt att jag gjorde!

Ändrad viljeinriktning

Boken av Ola lauritzson handlade om GI-metoden. Men jag tror egentligen inte att det var själva metoden som var viktigast utan min motivation att förändra mitt liv. Jag bestämde mig för att följa bokens rekommendationer att lägga om kosten enligt tre faser. Jag följde menyerna i tre veckor, sedan gick jag över till att äta normalt men nyttigare. Det var viktigt att min fru Tina också var med på noterna. Hon hade påtalat min övervikt många år, men som sagt, jag brydde mig inte. Vi bestämde oss för att tillsammans äta nyttigare. Vad det handlar om enligt GI-metoden är att hålla blodsockernivån i balans, att äta livsmedel med långt glykemiskt index. Man kan fortfarande äta gott och mycket. Men onyttigheter som godis och snacks har jag nästan helt slutat med. Jag hade väl egentligen bara målet att komma ned under 90 kilos strecket. Parallellt med kostomläggningen började jag jogga flera gånger i veckan, oftast på morgonen innan frukost, bra för fettförbränningen. Jag började med att springa 3 km men ökade på successivt. Kilona började rasa ganska snabbt. Det höjde förstås motivationen. Jag hade tidigare gjort en diet i två veckor (för ca 8 år sedan), jag tappade några kilo, men gick snabbt upp igen eftersom jag inte förändrade livsföringen. Redan efter tre månader var mina kläder för stora. Efter ett halvår hade jag gått ned till 80 kilo och mådde mycket, mycket bättre! Piggare, gladare, starkare! Efter ca 9 månader vägde jag 77 kilo, det har jag gjort sedan dess. Något kilo upp eller ned kan det variera.
Jag har fortsatt springa, tycker nu att det är vansinnigt skönt och roligt. Bilden är tagen sommaren 2006 vid Marstrand, innan en joggingtur.

Friskare liv

Har skapat en ny Blogg där jag tänkte beskriva mitt "nya", friskare liv. Under åren 1985-2005 gick jag sakta men säkert upp i vikt. Jag idrottade mindre, jag blev mer stillasittande genom studier, arbete osv. Jag har aldrig tyckt det har varit roligt att löpträna. Däremot har jag gärna sprungit efter en boll, på ultimate-, fotbolls-, tennis- eller innebandyplanen.
Problemet var väl att jag stoppade i mig aldeles för mycket onyttiga saker, gärna sötsaker och inte gjorde mig av med dessa kalorier. Jag åt inte heller regelbundet, nöjde mig med kaffe på morgonen och åt dubbel lunch, tog gärna sötsaker på eftermiddagen och kvällen. Jag fick många kommentarer om min övervikt, men brydde mig inte om det.

I maj 2005 kände jag att de gått för långt, jag mådde inte bra...vi skaffade en våg...den stod på 94 kilo...jag är 178 cm lång...jag kände att magen var i vägen. Hur jag kände mig syns på bilden: trött och fet. Vi var hos min systers familj på Öland.

På hemvägen stannade vi på en bensinmack, jag köpte en påse ostkrokar som jag snabbt åt upp... Någon dag senare var jag på en affär i Örebro och fick se en bok av Ola Lauritzson. Jag läste hans förord och kände igen mig. Jag bestämde mig för att göra något åt min hälsa.